Jag fick en vision. Efter att ha frågat runt på olika ställen i Gävle om jag fick ställa ut min konst och enbart fått höra ”det är fullt just nu, vi återkommer”, så hade jag tagit en paus i kampen efter en utställningslokal. Låg därför hemma och läste med musik i lurarna medan dottern och hennes vänner kretsade runt mig som mimande cirkusartister. Mitt i en mening hörde jag inte författarens ord formas i mitt huvud utan en helt annan röst… som sa – Jamen du kan väl inte bara ligga där och undra när någon kanske ringer och säger att du får ställa ut dina tavlor! Du får göra som du oftast gör nämligen fixa det själv. Jag befann mig fortfarande liggandes på mage i min säng med boken uppslagen men stirrade nu in i väggen framför mig, kastade en blick på barnen som lekte som om inget hade hänt. Rösten hade tystnat. Jag skrynklade ihop ögonbrynen i en lätt förbryllad krumelur innan mina ögon åter sökte sig till boken för att fortsätta läsa. Jag hann bara några ord innan rösten återkom med en suck och började prata igen. -Det ska vara i en otroligt skitig industrilokal, smutsigt, skräpigt, fågelskit och rostiga gamla saker.. utställningen ska heta SVEK och det är ju smutsigt, mörkt och uselt! Du har skapat dina tavlor ur dina känslor och många uttrycker det svek du har blivit utsatt för. Jag hade vid det här laget lagt ifrån mig boken, musiken i lurarna hade tonat bort, rösten fortsatte -Dina tavlor ska vara punktbelysta, det ska vara ganska mörkt i lokalen. Eld och ljus finns också men mycket mörker, dina tavlor passar inte på en vit, upplyst vägg på nått vanligt galleri, det inser du väl..? Nu hade jag satt mig upp och sträckt mig efter penna och papper, det här var ju faktiskt riktigt tilltalande tyckte jag. -Sen ska du spela skithög musik, så där som du alltid gör när du skapar. Min penna rasslade mot papperet när jag staplade upp det rösten sagt hittills -Sen är det en sak till. På en plats i den här lokalen, en bit ifrån besökarna, en bit upp ska du stå och gestalta svek med din kropp siluettbelyst, naken till musik. Då avbröt jag rösten i mitt huvud och sa med stora ögon att jag kanske kan anlita någon annan kvinna som gör det.. -Nej, det måste vara du. Musiken får du välja men det måste vara du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s